Simon

Viktiga vardagsbestyr dominerar våra vardagliga liv

Kategoriarkiv: Uncategorized

Techblog


Kolla in min tech-blog på http://simonslinuxworld.blogger.com. Det kommer komma en massa spännande material där inom kort!

Annonser

The story of Bä


Det var en gång ett litet får, detta lilla får var en väldigt social och glad prick som älskade att stå mitt i klungan av får i hagen. Han höll ofta låda, kanske lite för mycket, men ändå var han ganska omtyckt av de andra fåren vilka egentligen såg honom som lite av en pajas. Denna lilla krabat hette Bä.

En dag hittade Bä en jättefin tacka som hette Anita. Anita och Bä hängde ofta för sig själva i ett hörn av hagen och lyckades till och med att avla fram ett par småfår. Livet lekte för Bä.

Allting varar inte för evigt, dock. Efter ett tag ville Bä gå och ansluta till sina kompisar i hagen, varpå Anita förbjöd honom att göra det. Detta hände några gånger under allt för lång tid. Till slut fick bä nog och gick ändå, det var slutet på Bä och Anita.

Bä rymde och var nu ett fritt får –  med de sviter som hans isolering i hörnan hade planterats i hans psyke som last.

Bä, det förvirrade fåret

Nu hade Bä ett nytt liv, han hälsade på i hagen ibland men undvek gärna Anita. Hon var oftast tvär; Bä fann det svårt att träffa sina egna lamm på grund av att Anita alltid strulade. Hon försökte fortfarande kontrollera honom, trots att hon hade hittat ett nytt får som hette Jan. Bä var lite tudelad, dels tyckte han synd om Jan som hade blivit fångad i denna ond spiral av kontrollbehov som Anita förmodligen utövade på honom, likadant som hon gjort på Bä några år tidigare. Samtidigt var han glad att en del av hennes energi som normalt hade gått till att terrorisera Bä själv, spenderades på något lite mer konstruktivt som ett förhållande.

Bä behövde en vändpunkt i sitt liv, han var fortfarande inåtvänd på grund av de vanor som hade etsats fast i hans gråmassa. Fastän han insåg detta problem så tog han egentligen aldrig tag i det, han var van att inte ha kontakt med andra får. Han hade ju inte ens haft någon kontakt med Anita när han satt i hörnan av hagen med henne, hon var ju oftast så kall så det var enklare att inte socialisera alls. Han hade visserligen gamla vänner som var väldigt fina, även några nya jättefina från efter Anita men det var väldigt sällan han kände något behov av att träffa dem eller ens höra av sig.

Vändpunkten blev mötet med ett gäng rymmarfår från gamla hagen. Bä hade ju trott att hans vänner var de enda som brydde sig om andra, det visade sig inte vara fallet. Det är tydligen inte speciellt konstigt med sådana får. Nu tycker ju Bä att hans vänner är speciella och lite bättre än andra vänner, men ändå. Bara man är öppen så kan man hitta hur underbara får som helst om man ger dom en chans.

Med detta i bagaget tar han sig nu an helt nya äventyr. Stay tuned!

De fem fulaste varelserna, någonsin


Här nedan presenterar jag en lista med vad som förmodligen är de fulaste varelserna som någonsin skapats. De har inte rankats i någon speciell ordning, det är upp till läsaren att göra den bedömningen.

Blobfish (Psychrolutes marcidus)

Med sitt möjligtvis aningen vackrare utseende än den lokala varianten av Homo sapiens (australiensare) ärrar denna varelse hornhinnan på många.

Psychrolutes marcidus är en, ”fisk”(?) som lever på c:a 800m djup utanför autstrualiens sydkust, man kan ju undra varför gud vår skapare placerade denna horribla skapelse på detta otillgängliga avstånd från oss.

Mullvadsgnagare (Heterocephalus glaber)

Jag får lite svårt att existera när denna bild är fastetsad på min näthinna. Mullvadsråttan lever – surprise – under mark. Den gräver tunnlar med sina skitäckliga framtänder och bor tydligen i kolonier (vem bosätter sig med det där?). Fråga inte vad de där svulstliknande utväxterna på sidan är för nåt!

Stjärnmullvad (Condylura cristata)

Stjärnmullvaden är nog vad man kan kalla grus i evolutionsmaskineriet. Jag vet inte om det var Darwin eller Herren vår skapare som placerade en gigantisk köttros i ansiktet på denna varelse men man kan snabbt konstatera att det inte var ett speciellt smart drag.

Det står oklart om denna köttros används för reproduktion men man kan ju alltid hoppas att så inte är fallet.

Aye-aye (Daubentonia madagascariensis)

Kombinera Hinhåle han onde med lemurledaren från Madagaskar och E.T så får man en Aye-aye. Hur tänkte dom här?

Rödläppad fladdermusfisk (Ogcocephalus darwini)

Hur mycket brunkräm och läppstift denna varelse än har så blir den aldrig en av ”de vackra”, den är enligt utsago dessutom väldigt dålig på att simma så därför använder den sina magfenor som ben för att kunna kravla sig fram på botten. Eternal looser!

Symmetri


Möjligtvis en av världens vackraste personer

Jag hörde på radiokanalen ”The Voice” den här morgonen och de pratade om Izabella Scorupco.  Frågeställningen var; varför går alla killar igång på Izabella Scorupco?

En av teorierna var från en artikel som hade publicerats i Veckorevyn någon gång under nittiotalet, de påstod att människor med helt symmetriska ansikten anses vara exceptionellt snygga.

Målet med det här inlägget är ju förstås att pröva teorin i praktiken för att se om helt symmetriska människor verkligen anses snygga.

Förfarandet är följande:

  1. Hitta en människa som enligt min subjektiva bedömning inte är någon James Dean, alternativt Izabella Scorupco.
  2. Symmetrifiera denna person.
  3. Gör ytterligare en subjektiv bedömning för att utröna om personen i fråga blev nästa Jean Connery, alternativt Megan Fox.
Efterforskning
Jag gav mig ut i internetdjungeln för att leta reda på en bild av kanske världens fulaste människa; nämnligen Owen Wilson.
Efter några minuters letande lyckades jag leta reda på en bild på honom som kändes lämplig för vidare symmetrifiering.
Beskåda den förvridna människan till höger och gör en mental notering om noll-till-tio-betyget du tilldelar honom på snygghetsskalan.
Symmetrifieringsprocessen
Jag startade upp mspaint för lite ”heavy duty image manipulation”, tog den vänstra halvan av Owens totalt osymmetriska
 ansikte, spegelvände samt klistrade in den till höger om den förvridna vänsterdelen. Detta
 redigeringsarbete resulterade i den underbart symmetriska människan som här presenteras.
RÖSTA!!

Är det du som är han? Ett experiment.


Jag var ute med min gode vän M för några veckor sedan. Vi hade druckit en del och var i lagom orepresenterbart skick på en nattklubb. När vi närmar oss baren kommer en tjej fram till mig och utbrister energiskt ”Men herregud, är det du som är HAN?”.

I mitt på förekommande anledning urfokuserade och förvirrade sinnesstadie avvaktar jag en sekund eller två innan jag svarar ”Ja” varpå tjejen blir totalt star-struck och skriker ”Iiiiiiiiih, det kan inte vara sant!”.

Nu var bollen i rullning, jag hade ingen aning om vem hon trodde jag var men jag (och min gode vän M) beslutade oss tyst för att spela vidare på denna faschinerande men ändå bisarra händelse.

Vi leder tjejen och hennes kompis till ett bord lite vid sidan av för att dels försöka luska ut vem hon trodde jag var och för att ha lite kul med hela situationen.

Tjejen frågar mig om jag känner Kissie eller Blondinbella varpå jag svarar ”Självklart gör jag det!”, vilket jag förstås inte gör och dessutom är ganska glad för att jag inte gör. I det här läget börjar min analytiska hjärna processa informationen som presenterats hittills. Jag drar slutsatsen att hon tror jag är en kändisbloggare och säger ”Men… jag tycker att det dom gör är bullshit. De skriver ju bara om produkter de får betalt för att skriva om och om sina tråkiga liv. Jag däremot, jag skriver ju om viktiga saker.”.

Här kan vi klippa berättelsen och komma till poängen med denna blog. Det måste vara en ”calling”, en ”meant to be”. Jag ska börja blogga (kanske inte om viktiga saker, men jag lovar försöka).